Sista företagsbesöket- skulle vi hitta något mer att inspireras av? Detta företag, som gör bilrutor, använder i stort samma teknik som för 40 år sedan. Men hur de använder den skiljer sig- väl underhållen utrustning och väldigt lite kvalitetsbrister. Jag kan inte heller sluta förundras över den uthållighet företagen har, som vi såg prov på när de idag visade upp de senaste 7 årens arbete med ställtidsreduktion. Och de sa att ”We still have a heap of issues, but we look upon it as a treasure”. Det var också tydliggjort hur deras övergripande målsättningar bryts ner till respektive tillverkningslinje, där vad de kallade section manager satte målen. Dessa följdes sedan upp varje månad. Alla var också med i Quality Circles, en mängd teman bestämdes även de av section manager, och av dem fick sedan den som ansvarade för respektive QC välja vad de skulle fokusera på- för tillfället var 22 st igång.

Och hur lyckas man med att inte ha en enda olycka som krävt mer än 24 timmars frånvaro på 5000 dagar- på en arbetsplats med 330 anställda? Undrade vi förundrat. Säkerhet kommer alltid först sa de- och de förklarade det som att 5S är centralt- inkluderande säkerhet och att följa de regler som sätts upp. Här kommer disciplinen in igen. De sa också att de gör riskbedömningar. Men inte minst viktigt var att operatörerna själva måste förstå vad som är farligt i deras arbete. Här tror jag vi ibland missar i Sverige- vi försöker att bygga bort alla farligheter och glömmer bort att vi också var och en måste ta vår del av ansvaret- inte bara i fabriker- utan tex i trafiksäkerhet, det finns ju mitträcken, så då är det kanske inte så viktigt att alla följer hastigheten och anpassar den efter väglaget, osv…Ansvar och disciplin är tydliga komponenter i de företag som vi besökt här.

Så nu är alla företagsbesök avklarade- bara ett föredrag och uppsummering återstår imorgon. Ska försöka skriva en sista liten reflektion efter det. Hann efter företagsbesöket idag också med lite kultur- eftersom vi var i Kyoto besökte vi två av de många templen, med på världsarvslistan båda två – i ett fantastiskt höstväder med sprakande färger på träden. Kyoto var i över tusen år, fram till 1700-talet, Japans huvudstad- och för att få känsla för sin historia åker många skolbarn dit på skolresor- så skoluniformer såg vi många av. Men också många iklädda traditionella kimono- de hyr dem och har på sig dem när de är i Kyoto, för att få den rätta känslan. För kimono används inte särskilt mycket numera. Barn använder dem dock när de är 3, 5 och 7 år tror jag det var, vid speciella cermonier i templen, där inte bara flickorna utan också de små pojkarna har traditionella kläder på sig.

Börjar se fram emot att åka hem igen- utmaningen att få igen resväskan återstår dock… broschyrerna och inte minst de obligatoriska presenterna från företagsbesöken kräver sitt utrymme- normalt sett är presenterna relativt små, någon liten pryttel eller keps, men det som tog kål på packningen var en rejäl trälåda med temuggar i klassisk japansk stil, ifrån besöket på Toyota Boshoku- även i den grenen presterade de på topp.